LÄS: vill känna att jag får ut det mesta

jag och en kära vän diskuterade en bra fråga ikväll när vi var/är fortfarande lite på snusen.  hon är professionell makeup artist och jag snart färdigutbildad undersköterska. så vi är väldigt olika på det sättet. men jag känner att det skulle vara nyttigt för er andra att ta del av denna diskussion. min syn på makeup artist är väldigt dålig måste jag säga. jag har alltid sedan barnsben velat göra nytta för djur eller för människor. jag vet, ni får tycka att det  låter töntigt. men för mig ganska viktigt. jag vet att samhället är rätt så påverkad av hur man ska se ut om man ska klassas som "normal".  för mig är det ganska onödigt. även fast jag har sett och varit med om rätt mycket under mina 3/4 år under utbildning, sett hur folk har missbildningar på ansikte, fötter, armar, ben, händer. sett folk som har fått amputera ben eller armar och sen har fått leva livet med det. jag vet att det kanske är en dåligt jämförelse med arbete som makeup artist. men för mig hör inte det livet riktigt ihop.  har varit med om praktiker som alla andra min klasskamrater och självklart jobbar jag och har en mamma som är sjuksköterska som kan "fixa" in mig på en del avdelningar, så är självklart jag också rätt så påverkad av denna skönhetsideal.  fast åt min synvinkel väldigt positiv. klart jag älskar att titta på vårens mode osv. gillar att bläddra bland tidningar och internet för att hitta det "snyggaste just nu".  men samtidigt så har jag har en sån otroligt medkänsla för människor så det går inte att beskriva.  för mig är skönhetsideal helt f***ing onödig. men jag kan ju, som dom flesta andra, inte ljuga om att man blir påverkad. för det tror jag dom flesta blir. säg någon som inte blir? men att det ska betyda mer hur man ser ut än hur man mår är helt orealistiskt för mig. det kan jag faktiskt inte förstå. dom allra flesta vill säkert se ut och bete sig på ett visst sätt för att passa in hos sina vänner så kanske kallade "förebilder". men som jag har sagt förut, jag kommer aldrig att ändra på mig för en enda person. jag kan enkelt gå utan smink om jag vill det. för jag vet att det finns människor som har en brännskada över hela kroppen, om dom har tur, över halva ansiktet. vad kan en makeup artist göra åt det? skulle dom behöva en egen makeup artist varje vardag fort som ska gå till affären för att se någorlunda fina ut för att alla inte ska stirra, tills dom har accepterat det kanske? eller hur skulle ni själva ta det? likaså alla bröstlyft, läpp förstoring, bantningspiller, fetsugningar för att blir smal. jag vill gå ner 5kg till osvosvosv. va nöjda med ett ni lever åtminstone vafan. jag blir så trött på detta skönhetsideal så det går inte att beskriva med ord, tyvärr. skulle jag göra det så skulle jag sitta halva dagen och skriva. men bättre saker har jag för mig. det blir ju f*n bara värre och värre. öppna ögonen och se. ni är fina som ni är, smink som utan smink. jag tror killar på krogen skulle tycka naturligt och fint är mycket stiligare än en kladdigt ansikte. var glada över hur ni ser ut. mitt motto: tänk alltid att andra har det värre.

vi är alla stjärnor/ellen